- Project Runeberg -  Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår /
219

(1891) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iiåEda tider

219

fingrarna ifrån de mystiska böckerna. När
edgången var undangjord, drogo vittnena en
lättande suck och gingo en efter annan högviktiga
till sitt värf att berätta om hvad de visste
i saken.

Det var icke mycket, som blef klart af de
första vittnesmålen. Man hade sett Lehtimaa
på eftermiddagen i ett skogstorp en mil från
mordstället, och han hade tidigare blifvit bortkörd
från det torpets potatiskällare, som han tagit
till hemvist. Han hade varit fräck och full och
öfvermodig och dunkat med sin yxa i väggen,
när han gick. Det var hela sex vittnen, som lärt
sig utantill det vittnesmålet, och de framförde det
alla på samma sätt.

Lehtimaa medgaf att han varit i det torpet,
men han hade hvarken varit full eller öfvermodig,
fast han sjungit en visa, när han gick sin väg,
bara för att visa att deras ovänlighet icke bekom
honom mycket.

— Känna vittnena igen den här yxan som
Lehtimaas? frågade domaren.

— Nej.

— Nå hvarmed dunkade han då i väggen?

Det visste de icke så noga, men de antogo

naturligtvis att det var med en yxa.

— Är det således alt, hvad de många vitt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hardatider/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free