- Project Runeberg -  Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår /
223

(1891) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hårda tider

22 1

brottslighet hade visst icke framgått af alla de
tjugufem vittnesmålen.

— Fins det inga fler vittnen? frågade han,
otålig att bringa målet till slut.

— Nej, svarade åklagaren förargad.

Då trängde en kvinna sig fram mellan
åhörarne till den tomma platsen midt framför domarens
bord, neg artigt för honom och anhöll att få gå ed.

Lehtimaa blef en smula bragt ur fattningen,
men hemtade sig genast.

— Hvem är du?

— Jag är Johanna Pihl, den mördades hustru.

— Hva —? Hvad säger du?

—• Jag är den mördades hustru, Johanna Pihl.

Det blef en allmän nyfikenhet i salen, alla
sträckte fram hufvudena för att få se den
mördades hustru, som ju egentligen också bordt vara
mördad. Domaren själf steg upp, tog sig helt
brydd bakom örat, och de två biträdena beto
eftersinnande i sina pennskaft.

— Nå, — huru tusan kan du vara hustru till
den mördade? Hans hustru blef ju mördad på
samma gång som han själf?

— Får jag lof att gå ed? frågade kvinnan
och neg.

— Hvad vill du gå ed för?

— Jag vill svära på att jag talar sanning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hardatider/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free