- Project Runeberg -  Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår /
245

(1891) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÅRDA TIDER

22 1

— Nej, säg inte det! Det kan finnas tillfällen,
dä man önskar ha en moders förtroende och
bevågenhet.

— Mitt förtroende har ni haft sedan länge,
kapten Thoreld, om ni bara velat anlita det.

— Tack! Jag vill göra det nu.

Fru von Blume tog hans arm, och de gingo
ett slag i trädgården i den vackra kvällen. Nu
kunde han icke mera retirera utan sade resolut:

— Ni vill det inte, fru von Blume?

— Ja och nej, svarade hon allvarsamt, —
Louise är så ung ännu, och hon känner er så
litet.

— Hm, — men jag blir äldre dag för dag,
och endast ni kände mig eller hade förtroende
till mig, sä -—

— Ja, afbröt fru von Blume, — det är ju en
sak, som ni har att fråga henne om och inte mig.

Det lät så kallt och reserveradt, att kapten
Thoreld blef sårad och svarade litet stolt:

•— Min bästa fru, jag vill visst inte
missbruka den vänlighet och gästfrihet ni alltid visat
mig. Har ni som mor något emot mig, så skall
jag inte bereda er någon sorg. Jag har
längesedan vuxit ifrån enleveringsåldern och är gunås
ingen Romeo.

— Det är just det, sade fru von Blume tankfull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hardatider/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free