Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
22 1
doftsymfonien. Det hela var icke så mycket
»grande vogue» som icke mera något alldeles
personligt förfinadt, så att säga. Det var icke ett
begär att blända och skryta, det var ett begär
att njuta, — ett ovanligt odladt njutningsbegär i
den tidens Finland!
Kaptenen hade användt all sin förtänksamhet
och urskiljning för att placera gästerna, men i
sista ögonblicket fick han en ledsam underrättelse
att hans vänstra bordsgranne häradshöfding von
Blume måst uteblifva, emedan hans fru häftigt
insjuknat. Det föranledde en liten förstämning
hos honom, som varade ett ögonblick. Så satte
man sig till bords, och hornseptetten spelade första
numret af sitt långa program.
Det var als intet oblandadt, homogent
sällskap. Middagen hade en nästan officiel prägel.
Närmast värden i salen aristokratiska fägelprofiler,
kala hjässor och finhylta händer med långa, smala
fingrar, som skötte knif och gaffel frånvarande,
medan beherskade, tunna läppar förde oafbrutet
samspråk med grannarna. Ju längre man kom
därifrån åt matsalen, musiken och köksdepartementet
till, desto klumpigare blefvo hufvudformerna, som
als icke doldes tillräckligt af tätt och långt hår,
desto grofvare händerna, aptiten glupskare och
munnarna altmera tystade af maten. Vid det långa
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
