Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1IÅEDA TIDER
271
hand öfver hennes hår och lugnade henne med
försäkringen att kapten Thoreld lofvat att bli en
bättre man för henne än den döda österbottniska
kvinnan spått. Hennes tankar sysslade i det sista
med Louises lycka, och hon motsåg döden utan
all bitterhet.
— Jag har inte gjort alt det goda jag
kunnat, sade hon en af de sista dagarna, men jag
vet att det blir mig förlåtet, och jag går glad i
döden. Den har aldrig skrämt mig, — aldrig!
tillade hon långsamt, och en ensam tår bröt fram
under hennes trötta ögonlock.
Hon tog lugnt och med nästan leende min
afsked af de sina. Hon kyste dem alla, från sin
gamle far till den minste gossen, som från sin
sjukbädd bars till henne på hennes önskan. Han
hade legat där sedan välgörenhetsfesten.
— Du är för ung att dö. Du skall bli stor
och rask och god — i pröfningen, tillade hon
hoppfullt. Hennes naturliga, enkla ton talade till
de kringstående genom sitt fullkomliga lugn så
starkt att läkaren själf blef rörd.
Med sin mans hand i sin slocknade hon bort
utan ett ord af klagan, utan en min af sorg.
Men bland gårdsfolket fans mer än en, som grät,
när budet om hennes ßtilla död nådde ut bland
dem. Det slog dem alla att här hade den flärd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
