Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKDA TIDER
187
huru enkelt och vackert hon gaf sitt lif i folkets
kamp, — en sublim pliktkänsla, som inga ord
behöfver till förklaring! Medborgare! — ville
jag säga, — vi ha intet skäl att klaga, så länge
vårt karga land fostrar karaktärer som hennes,
mäktiga af den tro, som försätter bärg . . .
I det samma ljöd genom tystnaden hög och
klar en lokomotivsignal från den nya järnvägen
en kvart mil längre bort. Talaren samlade sig
en sekund, likasom distraherad genom afbrottet,
sedan fortsatte han:
— Nu ljuder den redan därborta ångsignalen,
framtidens röst! Vi ha bygt vägen för den med
vårt folks fattigdom, öfver deras stupade kroppar.
Må dessa härskaror af arbetare, som stupat i ärlig
strid mot den hårda naturen själf, bära oss bättre
frukter än alla bataljoner, som fallit i fält mot
legda mördare!
— Det är ett märkvärdigt tal på en graf,
tillade han eftertänksamt, men hon, öfver hvars
stoft vi nu strö blommor, hon blir för mig också
ett den nya kulturens offer, som fallit i kampen
för den framtid, då vi ändtligen fa fira frälsarens
fest värkligt.
Kapten Thoreld steg ned från kullen, skamsen
som en misslyckad talare. Det var så mycket
han velat säga, och han hade i början haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
