- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
125

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaka söker maka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lokal, och sedan tillbaka till Monte Carlo. Då kom jag på
den idén att fråga om hon varit uppe i oceanografiska
museet i Monaco. Det hade hon inte, men hon blev
mycket intresserad av vad jag berättade, och jag jublade
invärtes, ty där kunde vi ju vara alldeles ogenerade, och
på grund av det hemska kassatillståndet hade jag halvt
om halvt beslutit mig för att begagna första bästa
tillfälle. Följaktligen bar det av i sporrsträck, men paff, vi
kommo just när tillställningen stängdes, och jag svor så
att jag skummade invärtes över att se det sköna tillfället
glida mig ur händerna. Lyckligtvis finns det planteringar
kring museet och jag fick henne med mig på en promenad
där, medan bilen väntade. Vi döko in i
planteringarna, luften var skön som en vårkväll, och gasen började
just tändas. Den där mellandagern, du vet, då man tar
sin lilla apéritif. Rosor och pelargonier blommade
överallt, där vi gingo, tills vi med ens kom ut på en platå
halvvägs mellan himmel och jord med ett gammalt
vakttorn i ena hörnet och alldeles övergiven. Det stod en
bänk under en gammal pinje, och där placerade vi oss
på mitt förslag och betraktade havet. Jag började ju
prata om allt möjligt, Gud vet vad, för att inte skrämma
henne genom att vara för brysk, men du kan tänka att
jag darrade invärtes och bara tänkte på hur jag skulle
våga komma fram med saken. Till slut började jag tala
som en bok om kärlek vid första anblicken, om kärleken
som slår bryggor mellan nationerna, och rätt som det var
tog jag Gud i hågen och vevade på med saken. — Miss
Dixon, sade jag, jag är er ovärdig, ni står högt över mig,
men jag älskar er, er och ingen annan, och tro framför
allt inte att jag friar till era pengar, ty det gör jag inte
o.s.v. Och hon var färdig, min själ, som ett moget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free