- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
152

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av denna dörr kom med ens Georges’ misstankar att
blossa upp i ljusan låga. Ty det var den tunga
metalldörren, genom vilken man nedför en trappa kom till
hotellets kassavalv.

Tyst som en katt smög sig Georges fram över den
tjocka golvmattan, in bakom disken och lutade örat mot
den trånga trappan bakom kassavalvsdörren. Otydligt
sorl av låga röster nådde honom, M. Dachs’ stämma
nervös och orolig, grevinnans smekande och musikalisk.
Två gånger hörde han ordet to-day, engång något
högre av grevinnans röst, omedelbart därefter lågt och
hastigt av M. Dachs. Med ens rasslade det av en tung
dörr, som föll i lås, steg nalkades nedifrån, och han hörde
prasslet av grevinnans sidenkjolar. Han skyndade sig
tillbaka ut ur kontoret, men stannade just utanför
ingången och lyssnade. Portiern stod fortfarande med
ryggen åt hallen och solade sig på trappan. Nu stängde
de dörren till valvet, en penna rasslade, och han hörde
grevinnans röst.

— Här är kvittot, M. Dachs, på att jag tagit ut
juvelerna. Vad det var vänligt av er att visa mig
kassavalvet. Jag har längtat så efter att se, hur det ser ut i
sådana där kusliga inrättningar. Ni har varit mycket
vänlig, M. Dachs, och jag tackar er. Naturligtvis skall
jag ej säga ett ord till någon; det kan ni vara lugn för.
Au revoir, M. Dachs...

Georges hörde ljudet av en hastig kyss och åter
grevinnans röst, halvt ond, halvt skrattande, som viskade:

— M. Dachs, hur vågar ni? Jag...

I nästa ögonblick passerade hon förbi honom med
hastiga steg utan att se honom. Under armen bar hon ett
svart fodral.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free