- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
155

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedskruvat i hallen och han såg mr Lally ta en drink med
gamle Baraulet, nattvakten, inne i hans loge, samt
avlägsna sig. Mr Lally bodde ute i staden.

Det var något mer än en timme senare; klockan hade
just slagit två, då en mörk gestalt försiktigt kom
smygande genom personalens korridor och ljudlöst öppnade
dörren mellan denna och hallen. På tröskeln stannade den
lyssnande; ej ett ljud hördes, och lika tyst smög den mörka
figuren genom den i skymning vilande hallen till det hörn
av denna, som låg mittemot kontoret. Här voro tre à
fyra låga bord och palmkrukor arrangerade till ett cosy
corner
, som nu låg i djupaste skugga. Där försvann
den mörka figuren, och efter ett par svaga skrapningar
av möbler som skötos åt sidan, blev allt åter dödstyst.
Endast de silverklingande slagen av stora hallpendylen,
då den markerade en tilländalupen kvart eller halvtimme,
flöto dallrande genom nattens stillhet och förtonade i
korridorerna ovanför den mattbelagda trappan. Klockan
slog tre, halv fyra och fyra. Engång bröts tystnaden av
ett annat ljud, en snarkning, som inne från nattvaktens
loge tillkännagav, att M. Baraulet fallit på sin post.

Nu var det genom läsningen av Manolescus memoarer,
som Georges lärt känna den lilla hotellråttans bästa vän,
den mörka nattdräkten, som låter vandraren passera
ostörd på tysta gummisulor. Och genom Sherlock Holmes
visste han värdet av vaksamhet; men tiden gick och hans
pojksömnighet började taga ut sin rätt i det mörka
hörnet vid palmkrukorna. Två gånger hade han redan
ertappat sig med att vara på väg att följa M. Baraulets
exempel, då han med ens blev yrvaken genom det knappt
hörbara ljudet av små försiktiga steg, som kommo utför
trapporna. Tipp, tipp, lät det, svagt som det långsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free