Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt försvunnet, ah räuber, banditer, jak är förlårad!
Jak fordrar min ersättning, foll ersättning, och
vedergällning för änkslan! ... Chr, welche banditer och
einbrottstjyvar! ...
— Lugna er, M. Schleeten, kom direktörens röst,
kall och skarp som en rakkniv. Var god och tala något
lägre. Det är av vikt för oss att ej tvärt alarmera hela
världen; ni vet ju, att ni ej riskerar något, M. Schleeten!
Holländarens röst sjönk något, och han föll ned i en
klubbstol, ur vars djup han fortsatte att utsända
gutturala klagoljud. Därefter stängdes dörren till kontoret;
Georges hörde en telefon pingla, röster talade, och
direktören kom hastigt ut i hallen, där han stötte samman med
grevinnan Berkenczys kammarjungfru, som i handen
bar ett sammanvikt papper.
Han tog tankspritt ett steg åt sidan för att låta henne
passera, men hon neg och räckte fram papperet.
— Greven bad att få det deponerade redan nu,
sade hon.
Direktörens panna mulnade. I första hastigheten hade
han glömt denna deposition, den största och mest vägande
efter det inbrott, som nyss fyllt mr Schleeten med judisk
förtvivlan.
— Säg greven att jag strax skall uppsöka honom.
Det har inträffat en del saker, som ...
Kammarjungfrun kilade uppför trapporna, och
direktören steg in på baren, där Georges ännu var ensam.
— En konjak, Georges, sade han. Fort.
Han hade knappt hunnit sätta ner glaset, förrän greve
Berkenczy gnolande kom in på baren och slog honom
på axeln.
— Hallå, direktör, hörde att ni ville tala med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
