Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är inte domare, sade M. Pontet. Det är ju
högst kuriöst, Baraulet. Ni har nattvakt här; ni lyssnar
väl noga efter misstänkta ljud?
— Ja då, herr ... ja då!
— Och ett stort inbrott sker; man bryter sig genom ett
fönster, öppnar en tung järndörr och ett invecklat
kassaskåp, men ni, ni hör ingenting? Högst kuriöst, Baraulet.
Är ni säker på att ni var vaken?
— Jaha, ja då, jo då, visst var jag vaken. Det skall
man inte säga om gamle Baraulet, att han sover, när
han har nattvakten; och åter hördes en gäll pojkröst
viska:
— Han sov i går!
— Seså, där ha vi M. Georges Vautel igen! Vi få visst
övergå till dig, du tycks ju ha mer att förtälja än de
andra herrarna, som bara säga: ingenting! Du påstår
alltså, att Baraulet sov i går? Hur vet du det?
Alla, icke minst Baraulet, stirrade på Georges, som
rodnande slog ner ögonen, då han mötte grevinnan
Berkenczys blick, och sade:
— Jag var i hallen, när inbrottet skedde.
Om en dynamitbomb med mångdubbel laddning
slagit ned i rummet, hade ej större bestörtning kunnat
uppkomma än efter detta svar. Allas ögon hängde
uppspärrade vid den sextonårige Georges, som tycktes beredd
att rycka slöjan från nattens hemligheter. Från herr
Schleetens stol lyfte sig en klagande röst, som sade:
— Jag visste det, chr. Det är han som tagit mitt
Geld, mein chenes Geld! Ah, slinglar och banditer!
Tiotysen ...
Man tystade honom. M. Pontet vände sig åter till
Georges och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
