Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Konstitutionen - 2. Reformistisk centralism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Såsom förhållandena i vårt land utvecklats har det social-
demokratiska partiet, som skapats av de fackligt organise-
rade arbetarne och därför bär prägeln av ett arbetarparti,
blivit ett uttryck för den reformistiska fackföreningsrörel-
sens politiska aktivitet. Detta har förresten understrukits
av landsorganisationens kongress, då den år 1909 deklare-
rade, att det socialdemokratiska arbetarpartiet är att betrakta
som ”den naturliga och självskrivna bäraren av den svenska
arbetarklassens politiska strävan”.
Konsolideringen i yrkes- och industriförbund och förbun-
dens sammanslutning i en landsorganisation har nödvändig-
gjort ett centralistiskt system, innebärande att förbundens
och landsorganisationens styrelser utrustats med långt gåen-
de befogenheter. Huvudsyftet med konsolideringen var ur-
sprungligen att skapa ekonomisk trygghet åt de lokala
fackföreningarne med hänsyn till de strider med arbets-
givarne, vari de kunde komma att invecklas under sina
strävanden att förbättra medlemmarnes arbetsvillkor. I den
mån arbetsgivarne började att samverka yrkes- och industri-
vis för att försvåra dessa strävanden, befanns det nödvän-
digt att på liknande sätt sörja för förbundens ekonomiska
trygghet, och detta skedde genom att de sammanslötos i
landsorganisationen. Ett rationellt organiserat understöds-
väsende förutsatte givetvis en centraliserad förvaltning.
Redan på så sätt uppstod behovet av vad man kallar
centralism. Detta ökades i samma mån som organisations-
väsendet utvecklades och den centraliserade arbetsgivarorga-
nisationen gjorde sig påmint, när det gällde att ordna mel-
lanhavandena mellan arbetsgivarne och arbetarne. Det vi-
sade sig mer och mer att dessa mellanhavanden icke kunde
ordnas inom de lokala fackföreningarnes mer eller mindre
snävt avgränsade verksamhetsområden. De blevo hela
yrkets, fackets eller industrins angelägenhet. Förbunden
kunde följaktligen icke inskränka sina uppgifter till att gälla
förmedligen av ekonomiskt understöd. De nödgades även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
