Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Konstitutionen - 5. Tendenser till skärpt centralism inom landsorganisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
med, att därmed ofrånkomligt måste följa större befogen-
neter för landsorganisationens ledning, landssekretariatet
och representantskapet, att befatta sig med alla lönerörelser
och arbetsinställelser — alltså skärpt centralism. Syftet
med denna skulle även vara att säkerställa en mera klass-
betonad lönepolitik.
Detta framgick av en motion, vari hemställdes om utred-
ning, ”huruvida och i vad mån livsmedelsarbetarne, bygg-
nadsarbetarne och andra med dem jämställda arbetare
kunna förmås att avstå från åtgärder, som ytterligare öka
olikheterna i lönehänseende, så att övriga arbetares levnads-
standard därigenom icke försämras under tider, då konjunk-
turförhållandena hindra dem från att ernå verkliga löneför-
bättringar”. I en annan motion yrkades, ”för förhindrande
av den solidaritetsbrytning, som vid flera tillfällen framstått
som en fara”, att kongressen skulle besluta införa en så
lydande bestämmelse i landsorganisationens stadgar (§ 7):
”Ej heller får strejk tillgripas, som avser att frampressa
löner, liggande väsentligt över dem som gälla i likvärdiga
fack eller där lönens storlek kan tänkas menligt inverka
på andra arbetares levnadsstandard, med mindre sekretariatet
därtill lämnar sitt bifall”.
Införandet av en sådan bestämmelse i landsorganisatio-
nens stadgar skulle onekligen innebära ett steg mot skärpt
centralisation på bekostnad av den självbestämningsrätt, som
de till landsorganisationen anslutna förbunden hittills varit
angelägna om att förfoga över och som stort sett heller icke
missbrukats. Kongressen ansåg sig tydligen icke kunna utan
vidare taga ett steg i den riktningen och nöjde sig därför
med att göra ett mera generellt uttalande. I detta heter det,
”— — att fackorganisationerna böra sträva efter att så långt
möjligt utjämna löneskiljaktigheterna mellan olika arbetargrupper.
Därför böra de sämst avlönade medlemsgrupperna givas företrädes-
rätt till organisationernas stöd för höjande av sina löner och bör i
övrigt vid planerandet av lönerörelser hänsyn tagas till de sämst
stälkia arbetarne och deras levnadsförhållanden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
