Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Förvaltningen - 5. Arbetslöshetsunderstöd, sjuk- och begravningshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
i ett fall — litografförbundet — endast år. Karenstiden
är vanligen bestämd till en vecka. I ett fall — typograf för-
bundet — är dock ingen karenstid föreskriven, det vill såga
understöd utgår från anmälningsdagen. I vissa förbund ut-
gives även understödet från första dagen, därest arbetslös-
heten varat hela karenstiden. Rätten till understöd upphör
vanligen, då sådant uppburits under ett visst antal veckor
per kalenderår eller under en tid av tolv på varandra föl-
jande månader. För att åter komma i åtnjutande av under-
stöd erfordras att avgifter inbetalats ett visst antal veckor.
De förbund, som på detta sätt sörjt för sina arbetslösa
medlemmars underhåll, ha visserligen icke lagt enbart filan-
tropiska synpunkter på understödsverksamheten utan även
räknat med dess betydelse ur lönepolitisk synpunkt, men de
ha icke förty gjort en så betydelsefull insats i de allmänna
socialpolitiska strävandena, att samhället — i första hand
staten — hade bort visa sin erkänsla genom att främja
verksamheten medelst lämpliga juridiska och ekonomiska
åtgärder. Det är nämligen avsevärda summor som förbun-
den utbetalat i form av arbetslöshetsunderstöd och av vilka
till exempel kommunerna utan tvivel skulle ha varit nöd-
sakade att satsa en icke ringa del, därest arbetarne hade ur-
aktlåtit att med sina organisationers hjälp tillförsäkra sig
och sina familjer ett nödtorftigt uppehälle under de mer
eller mindre långvariga arbetslöshetsperioderna. Under
perioden 1888—1932 utgjorde förbundens kostnader
för arbetslöshetsunderstöd och reshjälp icke mindre än
53,333,285 kronor, varav de till landsorganisationen an-
slutna utbetalade lejonparten eller 50,814,989:88 kr. En-
bart under år 1921 utbetaltes för detta ändamål icke mindre
än 8,400,000 kronor och under år 1932 9,200,000 kronor.
Att samhället icke alldeles saknat känsla för sina skyldig-
heter härvidlag, därom vittnar bl. a. den utredning, som på
riksdagens initiativ verkställts av den år 1915 tillsatta social-
försäkringskommittén. Denna kommitté framlade i slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
