Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 5. Regeringens lagförslag av år 1910
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
tidens slut och b) på grund av tvist om förhållande, som
skulle gälla under kollektivavtalets giltighetstid men ej blivit
i detta avtal reglerat. Förutsättningen för att arbetsinstäl-
lelse skulle få företagas under avtalstiden skulle dock vara,
att förhandlingar dessförinnan hade förts mellan parterna
om tvisten, eller att vederparten underlåtit att på förlik-
ningsmans kallelse ingå i sådan förhandling.
Regeringens ursprungliga förslag medgav slutligen rätt för
sympatistrejker och sympatilockouter under avtalstiden, till
och med i det fall, att primärkonflikten innebure en kränk-
ning av gällande kollektivavtal eller om denna primära kon-
flikt utbrutit utan sådan förhandling, som enligt lag bort
föregå densamma.
Ehuru syftet med lagstiftningen skulle vara att trygga
arbetsfreden, innebar detta lagförslag icke destomindre ett
legaliserande av arbetsinställelser. Dylika skulle ju näm-
ligen anses som lagliga under vissa förhållanden. Det är
sant att det vid tidigare lagstiftningsförsök icke hade blivit
ifrågasatt, att strejker och därmed jämförliga åtgärder skulle
generellt förklaras såsom olagliga, men man torde då icke
ha varit benägen att ens i undantagsfall giva dem hemul i
lagstiftningen. När man nu högst officiellt gick i breschen
för en rakt motsatt uppfattning, än den som tidigare gjort
sig gällande, berodde det säkerligen icke därpå, att man på
samma håll hade ändrat mening om arbetarnes kampmedel.
Dessa ansågos nog fortfarande vara av ondo, och det kan
icke råda något tvivel därom, att syftet med regeringens lag-
förslag strängt taget var att försvåra deras användning.
Men man insåg å andra sidan att det vore lönlöst att försöka
tillgripa en generell förbudslagstiftning, att en sådan över-
huvudtaget icke var av behovet påkallad, sedan arbetsgi-
varne med sina organisationer hade alla utsikter att åstad-
komma en motvikt till fackföreningsrörelsen. Det torde
också uteslutande ha varit av omtanken om arbetsgivarnes
organisationer och deras kampmedel, som man nu ville lega-
lisera arbetsinställelserna.
Kollektivavtalen hade, som bekant, kommit till stånd
på initiativ av arbetarnes fackliga organisationer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
