- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
22

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


3.

Ett elddop.



Norrifrån hade han nalkats staden och vid första åsynen
af de blommande kullama erfarit en egendomlig rörelse.
Han tyckte, att luften lång väg doftade af persikor, dessa
beryktade persikor, hvilkas fält i själfva verket för länge
sedan utarmats och nu bära simpel majs, att gatorna, som
syntes slingra sig i så härliga bukter, skuggades af större
och yppigare träd än någon annan stads. Och all denna
vänhet gjorde honom stolt, som om han haft en liten del
däri. När han nu nyfiken slentrade uppför trottoaren,
fick han också syn på ett tyst gammalt hus, hvilket
bäd-dadt långt inne i jättealmars grönska på pricken liknade
en fridfull svensk herregård. Enda skillnaden var fönstrens
gröna spjälluckor, som åt verandan gingo ända till golfvet.
För tillfället voro luckorna tillbakaskjutna och glasrutan
innanför högt uppdragen, så att han i den breda ramen
kunde skåda två läsande damer i helfigur.

Från Chester, dit han tidigt i morse anlände med tåget
från Newyork, hade han själf letat sig hit ned.
Wilmington lockade honom, det låg hemklang i ordet, ehuru
nykommen och ej stort underkunnig om någonting, kände han
dock traktens svensk-historia. Och uppe i den ängslande
metropolen hade han gripit sig i att litet trånsjukt längta
efter persikostaden — något blidt och mjukt bara i
namnet — man hade ju skrifvit poesi en gång i världen —
nåja . . . Det där riktigt hårda, folk talade om härute, hade
han för resten sluppit undan, just då det började skymta
hotande svart vid synranden, flydde han. Och nu befann
han sig här — luften ljusare, lifvet äfven en smula lättare,
hoppades han. Gud vet hvarför. Mötet här strax i
portgången kunde bestämdt kallas ett godt omen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free