Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en sekund, som om hela hans lif ryckts upp med roten,
men ock som om han i en dunkel vrå af sin själ väntat
just på detta ögonblick. Med sådan tung samlad kraft slog
han bakut mot bestens buk, att han gjorde sig fri att sno
rundt. Utan en darming måttade den starka, nordiska
knytnäfven och lyckades genom mannens kalla raseri träffa
odjuret midt i dess grymma öga, och som om tjutet, där
det ohyggligt ekade i gårdens stillhet, och det frustande
blodet blott gjort den törstig efter mer, föllo väldeligen
slag på slag. Hvart och ett af dem på samma gång
krossande något inom mannen själf, något som hindrat honom
att lefva.
Det hela gick så ljungande otroligt fort. I detsamma
hunden hoppat upp, ej förr, hade den unga damen från
verandan ropat skrattande: så, Boy, sakta. Därpå: stå still,
kari, reta honom ej — ni kan väl läsa skrifvet, kan ni inte?
här tåls inga schackrare. Med korta befallande tonfall.
Men hon hann nätt och jämnt till platsen, då blodhunden
segnade ned. Där hon nu låg på knä och kelade med den
slagne, var hon hemskt hvit, och näsborrarna flögo.
»Mor — polis — ring ögonblickligen.» Det kom så
skärande skarpt och klart, att främlingen, som flämtande,
blodig och svettig samlade om sig trasorna, nästan ryckte till.
»Usling,» silade jämhårdt fram mellan fina kvinnoläppar,
»hvad jag önskar att han slitit hvar smula kött ur din fega
tiggarkropp — åh Boy, Boy, trogne älskling, hvarför gjorde
du det inte.»
Bländad, ur stånd att röra sig ur fläcken, stod mannen
trots såret käpprak och lät det dåna i öronen och bränna
i blodet, i hjärnan, i själen. Det uppsteg ett vanvettigt
begär att slå henne, och han höjde handen.
»Kona,» sade han, han njöt af att uttala det grofva
ordet och sade det ännu en gång på sitt hemlands starka
tungomål, »kona, lägre än en hynda.»
Så skred han bort med en härskares hållning. I
grinden mötte den tillskyndande polisen, mönstrade honom från
topp till tå och drog på axlarna.
»Ni tycks ha fått ert,» sade han, »de är satans
oreger-liga, de där, slog ni ihjäl en? För fan, karl, kan ni inte
läsa engelska? Ett elände att di ska släppas i land, fast
de inte en gång ha ordentlig kunskap om språket.»
Utan ett ord följde honom vandraren. Nu behöfde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
