- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
30

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvinna från Kanada? Hon är hvarken amerikanska eller
inte amerikanska, hon har både gammalt och nytt i sig,
folk säger att bon är en skatt för en karl att ha, men jag
menar, att hon är det dummaste kräk under solen.

Herr Mc Closkey sneglade åt sidan, där hans hustrus
händer rörde sig flinkt som lärkvingar i tvättbunken —
understundom blef han något osäker om den äktenskapliga
kursen. Men sedan fru Mc Closkey utstött en djup
långvarig suck, började hon skratta — hvad i himlens namn
återstod att göra annat än skratta? Det fanns visst bara
en sak, som ej tålde att behandlas så: — dollarn.
Dollarn var till sist det enda värdt att slösa känslor på i denna
den underligaste af världar, mycket besvärlig och ej så litet
löjlig, men inte utan sin spänning och i alla fall omöjlig
att undvara.

Då hon efteråt tyst som en katt smög upp för att knacka
på dörren till en och annan morgontidig gäst, stannade
hon som vanligt vid trappfönstret och såg ut öfver gatans
fina del. Den hvilade ännu i gryningsdager, och de tysta
terassemas klängväxter öfverskyggade soptunnorna
nedanför, ställda till afhämtning. Men i den kulna ottestunden
rådde ett egendomligt myllrande lif. Besynnerligt folk, som
inte gärna tilläts visa sina talande fysionomier i dagsljuset:
gamla häxor, vidriga gubbar, svarta trashankar, hvitkindade
andehamnar till kvinnor med ett lefvande klutbylte vid
barmen, utmärglade yngligar med fördärfvets stämpel på
bleka pannan, alla hastade de fram med säckar och påkar
för att ur tunnornas djup håfva upp skatter af matrester,
tidningsblad, brända kol, köttben, nålar. Kvarteret var
förstklassigt och staben af kunder, som kappades om att
komma först, stor. Fru Mc Closkey kände dem från
sina tidiga torgbesök. I hennes sjögröna pupiller kom en
glimt som af fosfor, något i det kalla grå ljuset, där
eländet rörde sig som fisk i vattnet, verkade eggande, lockade
fram för känslan krafter till att slå ned, krossa utan
barmhärtighet. Världen var full af outförda gärningar och hon,
som trälade här — för hvad? — visste att hon mäktade
väl fyras gärning. — Du är ännu ung, Jennie Mc Closkey,
tänkte hon, du kan fånga lyckan på nytt, -se dit ned på
avenyn, hur luftbantåget hvar femte minut susar förbi, det
är bara att sätta dig på och fara ned till sta’n, gå upp
på rådhuset och tala om sanningen. En amerikanska, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free