Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försörjer man och barn — store Gud, det blefve
skilsmässa på fläcken. Medan allt annat var mödosamt och
trassligt, var detta enkelt och lätt: att bli bördan kvitt.
Hvarför egentligen ... ?
Plötsligen upptäckte hon något därute, som kom henne
att tappa hela tankegången. Hon skärpte blicken och
iakttog stadigt och länge. Så tydligt som i dag hade hon
aldrig märkt–vore det till sist möjligt? 1 Kors i allan
da’r, ja, det fattades bara. För resten behöfde hon alls inte
gå här längre som katten kring het gröt, det var säkert,
nu skulle hon tala, hon skulle föra människan själf hit ned,
sedan...
Och husets härskarinna flög ljudlöst upp för trapporna
förbi sina sofvande gäster. Det kan inte nekas att hon
var ett mycket nyfiket fruntimmer, synnerligen road af att
komma tätt inpå dessa främmande människor, gissa sig till
deras öden och leta ut deras svagheter, och som hon i
årens lopp blifvit en världserfaren kvinna, tog hon sällan
fel. Då hon som nu om momama snokade kring i
vinklar och vrår, fanns i hennes hjärna så att säga ett fack
för hvar särskild lägenhet, och hon njöt af sin förvaråde
kunskap i tysthet, medan på läpparna lekte listiga löjen,
icke utan sin anstrykning af förakt. Herre Gud — de höga
tankarna om mänskligheten! Men hvad gjorde det också
om man hade höga eller inte höga tankar om någonting
så i det vida och som icke angick en det bittersta?
I dag log fru Mc Closkey emellertid ej. Om af harm
eller ifver eller andra orsaker — men två röda fläckar
brände fram på hvar sin kindknota och tankarna virflade
om som stickor och strå i en cyklon. Hon såg tydligt för
sig den där lilla komediantskan den dagen hon kom
trippande obekymradt, som om hon haft världen på sina tio
fingrar, ned från Madisonsparkhållet, ansiktet, rösten, den
struttande gången, det kvittrande skrattet, den brokiga
toaletten, allt påminde om en dum kolibri. Engelskt blod hon
med, det såg fru Mc Closkey vid första ögonblicket. Och
innan kvällen hade människan talat om sin historia, ingen
tvekan, allt väntade hon sig till skänks, den där onyttiga
varelsen, allt trodde hon, allt hoppades hon, och gäckande
ord slog hon bara i vädret, vippstjärten.
Men nu åtminstone — tänk att hon, Jennie Mc Closkey,
gått och burit vecktals på en sådan hemlighet, hvarför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
