Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utkommen i dagslarmet, kände han hungern gnaga och
beslöt växla myntet på ett värdshus. Detta låg en smula
längre bort än förmodadt, han gick fort, åt i hast ett mål
och drack ett glas godt vin. Under tiden föll på honom
en förfärlig oro: tänk om något händt. Springande satte
han i väg till ateliem, köpte i förbifarten en korg ved —
gudskelof, allt stod väl till. Han unnade sig knappt ett
ögonkast på verket, utan ilade tillbaka till kyrkan, som
ekade tom under hans snabba steg, och tog trapporna till
läktaren i två språng.
Tiggaren var borta.
Döfvad som af ett slag blef konstnären stående och
stirrade ned i det tomma gapet — åter förmörkadt. Nå, han
hade ej kunnat handla annorlunda — egentligen en så kort
stund, länk vid länk hade fogat sig samman, det var ödet.
ångest, och det förekom honom, som måste han iinna den
mannen, om ej hans lycka skulle grusas.
I timmar sökte han omkring templet och i de närliggande
kvarteren. Han frågade alla människor, men ingen, icke
ens kyrkvaktaren hade sett denne tiggare.
Till slut undrade han på allvar, om det ej varit ett foster
af hans inbillning, en uppenbarelse blott.
Uttröttad vände han hem. Han gick fram till sitt verk,
blottade det och försjönk i åskådande.
Först då eftermiddagens skuggor gingo ur vrår och
vinklar, reste konstnären sitt hufvud — häftigt stolt. I ögat
brann en okuflig kärleks trots. Så smålog han — ett
gåtfullt leende.
Offra, var det inte så?
Hvem kan offra mer än sin egen själ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
