Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande myrstack, med halsbrytande ställningar, svarta af folk.
Lagt rör i jorden och gräft kloaker — stått till midjan i
gyttjelera, hållit på att kväfvas af gaser och slagits med
råttor och all världens elände. Hjälpt dödgräfvare sedan.
Inte sparsmakad, det gick helt simpelt ej. Kunde man icke
tjäna 7 dollars i veckan, fick det gå för 5, och blef det
ej ens 5, tog man 3. Svalt man reellt — Lars måste
bekänna, att han icke svultit mycket, därtill var det för godt
om råd — då var det att snoka efter småtillfällen, en
handräckning här, en där: skofla kol ur magasinen åt
dräng-arae, gå från gård till gård och kratta och föra
vattenslangen, ibland för blott en skål soppa. Till och med
nattmännen hade han tjänat — tvi ja.
Lars spottade. Gällde att ha ögon fram och bak, och
hur det var — till slut fick man det. Språket mästrade
han nu lika bra som Pat själf. Inte för att det fick vara
mycket prat, nej, alltid knappt med orden, men den, som
går ute och har att göra med människor af alla sorter,
frågor och svar, ständigt om nya ting och förhållanden,
han är så illa tvungen att lära sig konsten. Lustigt för
öfrigt: när Lars talade engelska, föll ordet rätt ned på
saken, och han uttryckte en del nya tankar om nya saker,
dem han ej förmått återgifva på svenska. Han hörde själf,
hur tafatt det senare lät. Och så måste man besluta rappt.
Dög inte att fundera. Hvar arbetsgifvare har ock sitt sätt,
olika seder — sådant får man känsel på.
Nej, minsann, inte är hans lif som att stå på en verkstad.
De lyckliga ostama där sköta en gång för alla sina verktyg
och slippa vidare mödor. Som nu Gustaf. Han arbetade
ju fortfarande på samma fabrik, 12 dollars i veckan,
hygglig behandling — lefde som en gentleman. När Lars en
tid bodde i närheten, i ett tarfligare hus, och om kvällarna
kom hem smutsig, med kläderna klibbande vid kroppen,
alltför trött och olustig till någonting annat än att sluka
matbiten och krypa till kojs, såg han alltid Gustaf sitta
finklädd och sval på sin trappa och prata svenska och spela
fiol.
Lars mörknade mer och mer under sin dammiga
slokhatt. Gå här och slita sig fördärfvad — egentligen för
hvad? För ingenting. Och när hälsan sveke, hvad fanns
då? Jo, i bästa fall friskjuts hem till fattiggården.
Det klämde häftigt till om bröstet, den höga förväntningen
ödesglimtar. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
