- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
69

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad lönen angick, hade husbonden hvar vecka bedt om
anstånd på grund af tillfälligt bryderi, han väntade en hop
inkasseringar, och Lars hade inte velat bråka så där i
början. Han hade bara fördubblat sitt nit, snart den förste
om morgnarna vid husens dörrar. Men när månadsdagen
gick in, kräfde Lars sina 25 dollars — måttligt begärdt,
det visste han. Det var på kvällen, och Mc Mullen satt
utanför sitt hus vid salubordet och läste tidningen i
skenet af ett rykande bloss. Han öppnade nu vidt sina runda,
oskyldiga ögon: »Lön? Why, mr Lars vore en skämtare,
en riktig lustigkurre — lön?!» Mc Mullen, som förbarmat
sig öfver en stackars arbetsoduglig och hälsobruten man,
borde i stället med rätta fordra betaldt för rum och mat.

Långsamt, mycket långsamt svartnade det för Lars ögon,
men likgiltigt hvisslande slentrade han gatan ned, om
hörnet, tillbaka till vagnboden, där han vräkte omkull de nyss
från fruktupplagen hämtade korgarna. Svällande drufklasar,
dunlena persikor, sötpotatis, selleriknippen och jordgubbar
trillade huller om buller. Så tog han vattenhinken och
slog öfver härligheten, hvarpå han kände sig lugnare. Han
återvände till huset, gick upp och kastade sina
tillhörigheter i kofferten samt bar ned denna på gatan. Här slängde
han stallnyckeln midt i en drufhög framför Mc Mullen.
»Hvad,» sade denne, »går ni?» »Mycket ledsen, sir,
hettan ännu rätt besvärlig för ert hufvud. Apropå, jag glömde
säga, att om ni stannar en vecka får ni 30 — hvad sägs?»

»Jag säger, att hemma i mitt land få två så inpiskade
skälmar som ni och er bror inte gå lösa.»

Lars bar kofferten några kvarter längre bort till ett
kändt logi. Där slog han sig ned på sängkanten och
ruf-vade öfver sin lättrogenhet. Tänk, att ha ödat kraft på
att rikta en skojare. Detta väckte småningom till lif i
honom något nytt. Västgötaknallen vaknade moraad och
nyter. Han började kallt beräkna ställningen: ingenting
på fickan, men kry och pigg, och så kunde han köra häst
genom Newyorks gator, det där var ungefär jämnt spel.
Hans plan låg färdig. Yankeetjufven hade beräknat illa.
Lars skulle gå till hans argaste medtäilare och berätta
hela historien, svära på, att han ville gifva sig ut i ottan,
innan hin fått tofflorna på, och hos gamla kundkretsen
sälja slut åt dem hvarenda palstemacka. Han ville slå Mc
Mullen ur brädet eller stupa på posten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free