Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turen, fattas tid. Lars körde i skridt och kom till
snickerifabriken. Den låg tyst och öde. Stängd. Strax efter
upptäckte han kamraten sittande som förr på samma fina
marmortrappa. Gustaf plirade — han kände inte igen
honom.
»Men du är dig jämt lik, du,» sade Lars, »har det godt
förstås?»
»Åhja, bara utan arbete, i fem månader snart nu.»
»Kors i Jössu namn.» — Lars fällde tömmen.
Gustaf berättade, att det var »dull» i yrket, men Lars
bara undrade på pengarna.
»Nåja.» Gustaf ryckte på axlama.
Det var ju så, att de små affärerna uppslukades alldeles
af kapitalet, om detta nu skulle kallas ondt eller godt, det
var en kinkig fråga, mycket intressant för resten.
Gustaf hade just häromdagen yttrat sig därom i föreningen
— icke utan framgång.
Ja, ett och annat hade han ju i kikaren, bland annat en
sorts förmansplats, men för att få den fordrades
fullkomlig kännedom i språket.
»Och hvad i allan dar,» Gustaf gjorde en talaråtbörd,
»vi ä’ ju här ett litet Sverige, bilda egna företag, ha egna
tidningar» — han slog på bladet i sitt knä — »vid
fabriken hade vi klubb med musik och diskussion, upplöst
nu tyvärr, jag har ju ingen rimlig anledning haft att lägga
mig vidare ombord med amerikanskan.»
»Hm,» sade Lars. Han satt och sneglade på Gustafs
hår. Det stod yfvigt och lockigt som förr. På det hela
taget lådde vid Gustaf något ovandt, det vill säga något
som en gång varit gammalt och vandt.
Lars ansikte fick ett uttryck af spänning.
»Du kunde förstås inte ta dig för något annat?»
»Tja,» svarade Gustaf en smula stelt, »hvad skulle det
egentligen vara?»
Lars gned om och om igen piskskaftet öfver hästländen,
utan mening alls.
»Åh, inte vet jag — supponera på, att en karl, jag
känner — pålitlig — som har egen grönsaksköming —
att han ville lägga sig ut med både gatstånd och körslor
— eller kanske slå ihop bussinet med ett fiskjobb, om jag
nu kunde skaffa dig ståndet utan förlagskapital, hvad?»
Gustaf smålog litet beskyddande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
