Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack, min käre Lars! Jag ratar inte arbetet, ser du
— men anseendet får man nog ändå räkna med. Jag är
rädd för första steget nedåt, sedan bär det tusan så fort
utför, den principen har jag alltid haft.»
En obeskriflig förbluffelse kom i Lars min — och
samtidigt en lättnad i hans hållning.
När han nu for vidare, tänkte han, att Gustaf var det
dummaste nöt han sett. Ett barn borde insett, hvad som
kunde göras af det förslaget. Med all sin yrkesskicklighet
saknade Gustaf ögon och öron. Till Lars eviga lycka!
Ty hans andra tanke var, att han själf af plötslig
ömsinthet hållit på att begå en grof dumhet. Hur nära däran
det varit, han riktigt svettades. Nej, stå ensam — då vet
man. Och åter klack det till i Lars: tänk om sedlama
innanför skjortan sprungit för en annans skull, en, som
ingen säkerhet kunnat gifva!
Allt upprördare smällde Lars på hästen — alldeles som
om någon, hvem det nu vore, Gustaf i ren ånger kanske,
kommit löpande för att hugga fast i pungen. Och i ett nu
beslöt han att slå till och köpa en tomtbit, han länge kikat
på i uppstaden. Att ha sina pengar så lätt åtkomliga vore
farligt. Endast genom ett försynens under hade de nyss
räddats. Medvetandet härom började fylla honom med
vild glädje, han blef djärfvare än någonsin, styckade i
tankarna sönder jorden i små villatomter, mynt flöt in,
han köpte fler lotter, jorden vore säkrast — till sist ett
helt kvarter.
Eller en präktig gård i västern. Åter sköt
roffågels-blicken fram, inga öfvergående drömmar det här, Lars
blef med ens viss på sin kraft och uthållighet. Det var
bara att vilja en sak af alla krafter och ingenting sky.
Där han skramlade gatan ned i galopp darrade han
åter och åter till vid tanken på, hur han låtit hjärtat
springa bort med sig och hur endast en högre omvårdnad
afledt det, som kunnat blifva hans olycka och kasta öfver
ände den framtid, han så mödosamt byggt upp.
Mr Lars Andrew, ägare till gården Andrewhill utanför
Newyork, en plantskola, som väckt uppmärksamhet, hade
i dag besökt Brooklyn för att tala vid någon
stadsmyndighet om sin första leverans af telningar till en nyanlagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
