Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en ofrivillig tankesammanfogning stod med ens Gustafs
bild för mr Andrews minne. Det följdes af en viss
otillfredsställelse, som om han på något sätt stått i skuld hos
denne man, hvilken troligen hindrat honom att begå en
lifsafgörande dårskåp. Mr Andrew ville icke häfta i skuld
hos någon. Han behöfde det gudskelof ej, vore mäktig
infria äfven en förbindelse, som ingen kräfde honom på.
Egentligen blefve det ju välgörenhet, men af pur
samvetsömhet ville Lars låta den gälla för skyldighet. Just på
denna bemärkelsedag skulle han uppsöka Gustaf, som han
visste fanns kvar i Brooklyn och hade det knaggligt, och
hjälpa honom komma sig upp. Denna gång utan att
fordra något steg »nedåt». Trots att mr Andrew var en man
med principer, sträng till och med, sade folk, ville han se
igenom med sin gamla kännings skötesynd: högfärden.
Beslutet omsattes på gående fot i handling. Gustaf hade
alltid hört till de orörliga, hvarför det visade sig lätt att
finna den anspråkslösa verkstad, där han för närvarande
arbetade.
Om en stund sutto de forna sockenboma i ett finare
värdshus. Lik en härskare hade mr Andrew skridit fram
på det blanka parkettgolfvet i den praktfulla salen med
panelningar af holländska kakelplattor, målade med båtar
och hus, öfverallt speglar och dagsklart sken från
mjölk-hvita glasliljekalkar. Och tveksamt hade Gustafs böjda
gestalt följt i spåret. Alla invändningar i anledning af hans
tarfliga klädsel hade Lars viftat bort med en åtbörd af
storstilad fördomsfrihet. Det sällskap mr Andrew valde var
all right, och arbetsblusen prydde sin man. Med en blick
tvingade han kyparen att visa Gustaf all uppmärksamhet.
Och så satt denne ännu yr af det oväntade i händelsen,
litet vilsekommen i värmen och lyxen och det närgångna
ljuset, och såg skyggt på, hur dryck och mat under hans
värds befallande uppsikt bars fram i silfverlockade kärl på
den snöhvita duken. Trött efter dagen, och ögonen djupt
inne och matta, med det redan grånade skägget otämdt
vajande, tyckte han sig som i en dröm se åren, gångna
utan att han knappt märkt, hur de förrunnit, träda fram i
ny, sällsam dager, ängslande, som skulle han likväl ha
försummat något. Och det kom öfver honom ett häftigt begär
att börja söka i detta, reda ut det och till sist ändå svinga
sig ofvanpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
