Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett plumsande — men det gjorde så litet till. Tom bredde
sig Kattegat i kväll.
Man drack öl och brännvin och ropade glammande öfver
till hvarandra från båtlagen. Det kunde hafva hörts på
en half mils afstånd. Därpå for båt efter båt hem,
fram-drifven af långa, djupa årtag genom sund och öfver små
infjordar. Då och då hördes ett rop eller kärft skratt,
som genljöd mellan de svartskuggade skären. Man var i
ljust humör, ty sillen gaf godt hopp.
Men på förnatten kastade vinden öfver på syd-sydväst.
Det kom med ens: ett tungt mörker, några susande
vinddrag, tjocka droppar och så plötsligt piskande regn med
stormbyar. Det blef en natt, som man knappt mindes
maken till. Mellan husen strandgatan fram for regnet
smattrande ned och bildade små bäckar, hvari det sedan
smällde och plaskade omkring. Hvar kvart växte vinden
i styrka. Det tjöt, pep och hven från sjön. Sjöbodarna
riste, här och där stod en illa tillstängd uthusdörr och slog
ursinnigt upp och igen, medan båtarna slängde och krängde
vid förtöjningspålama, som knakade långsamt och segt. I
mastema på några jakter, som lågo förankrade ute i
fjorden, pågick ett ohyggligt hvinande, hvilket skar igenom
vågdönet. Under fjället var ett tjut och lif som af
osynliga andekörer: ett gröfre, väldigt, ett finare, ihållande,
genomträngande som kvinnoskri. Och uppe på den
ödsliga, magra heden foro långdragna, tunga suckar fram
genom den torra ljungen. I breda strömmar forsade
vattnet ned från fjällväggarna eller silade långsamt tätt med
berget och rann utför heden i smala, buktande floder, som
skuro ned i torfvoraa och gjorde stigarna slippriga och
stygga. Det fanns djupa remnor och breda klofvor uppe
i Sydfjället, där mossan stod grön och frisk och glatt som
en is. Där inne var ett helvetiskt lefveme, klagan och
suckan, skri oeh tjut, och ugglor och korpar tryckte sig
förfärade djupare in i sina hålor.
Men inne i husen nere i byn kunde ingen sofva.
Karlame vredo och vände sig i sängarna, tills de klarvakna,
jämrande hustrurna fingo dem upp. De drogo stöflama
på, slängde tröjorna om sig och gingo ut för att se, om
taken höllo och om båtarna stodo sig.
Men vinden lefde om med dem, tog dem i nacken, ryckte
en sjöboddörr ur deras händer för att strax därpå slå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
