Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen med en kraftig smäll — tills de funno det lönlöst
och fort lunkade in med händerna i håret, som stod åt
alla håll. Gud hjälpe en för gamen där ute! Hvem
kunde ha förutsett detta? En får ta’t med ro, mi’ käring!
Dagen därpå höll det i sig. Vinden ägde förtviflad kraft,
fast sjön inne i fjorden icke gick hög. Några, som farit
ut med bottenrefvade segel för att se till gamen, måste
vända om. En tryckt stillhet hvilade öfver stranden. Folk
gick trögt och långsamt omkring på gatorna. I
handelsboden hängde bokhållaren öfver disken och gäspade,
stirrande genom de små saltstänkta rutorna ut öfver den
mörka fjorden. Gamlingame på sillfjärdingama rökte
under tystnad sina pipor, uppe på gästis stod krogsalen
tom, och pigorna stulo sig långa stunder med schalarna
öfver hufvudet ut i porten, endast för nöjet att stå
sysslolösa. Kvamama på sydberget gingo skarpt, och suset
särskildes ur stormdånet och bredde sig myndigt ut öfver
fiskläget: nu är jag herre!
Ingen sade stort något. Karlame kommo drifvande ned
för gatan, stannade vid alla stugprång och sågo slött på
den smala strimma af sjön, som lyste fram därigenom,
tills de slunko af ned på bryggorna och ställde sig med
ryggarna mot magasinen, där det var lä. Där nere
samlades de småningom flock efter flock och stirrade ut, tunga
och bekymrade. Orden föllo ett för ett.
Inunder sjöbodarna var stiltje. Ibland kunde det komma
flagor, mörka skydrag, hvilka plötsligt bredde sig ut
därifrån öfver fjorden i solfjädersform.
Folk följde med ögonen flagoma. Hela dagen varade
det enformiga stormhvinet och vågornas dån, tills man
hörde det hvar man gick och stod, om man låg eller
täppte till öronen. Och hela dagen stodo de där nere
på bryggorna, tysta, ordkarga, och stirrade ut öfver
fjorden.
En båt kom krängande med halfref — han kom inifrån
bukten och ville tvärs öfver. Han följdes af blickar från
alla bryggor.
— De’ ä’ Kalföfolk — di ska’ fresta, sade en och böjde
sig framåt och spottade.
— Di kunne då la väre me’.
— Värre nö’ ä’ de’ inte.
— Nej — värre nö’ ä’ de’ inte.
ödesglimtar. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
