- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
89

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sagt henne, att hon skulle bli hans — hon kunde drömma
om honom hela natten.

Då hon sedan vaknade, slog det henne plötsligt: är du
rå, är du det verkligen?

Hon tänkte på detta, där hon låg i fönstret och lät
blåsten fara ned i sina friska lungor. Ja, var hon grof?
I så fall bråddes hon på fadern. Hans far var bonde, ur
en bottenrik bondesläkt med goda hufvuden — och han
själf...! Hon kom att tänka på, hur artisterna skämtat
om honom och funnit det jålmigt och ostiligt, att han satt
i ett »departemang» — starke, axelbrede karlen med
former som en atlet.

Ja — fadern var det. Hon kände, att hon ägde detta
röda, sunda blod, om hon bara finge göra som hon ville 1
Ville, ville, klang det ur sjön. Hon sprang upp, tog på
sig sydvästen och gick upp åt heden, där hon promenerade
fram och åter, fram och åter, med händerna i koftfickoma
och långa steg stretande i stormen.

II.



Om kvällen bjöd fru Enkvist kaptenen på toddy, och
när Leonore Witt kom, presenterades han ordentligt för
henne.

Efter kvällsmaten beställde han champagne. Leonore
pratade och skrattade feberaktigt. Här fann hon beundran.
Kaptenens ögon började glöda, och eldad af vinet log hon
mot dem. Här var en, för hvilken hon kunde vara helt
sig själf — hvarför skulle hon ej få vara det? Hvad
brydde hon sig om skenet! Hans hand snuddade vid
hennes — genom bägge for en elektrisk stöt. Leonore
vände sig bort darrande.

— Jag kanske stör herrskapet — jag ska* genast
af-lägsna mig.

Leonore spratt till — först med förvåning, sedan mer
och mer med den kalla min hon kunde ta på sig, modems
min, såg hon på fm Enkvists små, gnistrande ögon. Hon
hade alldeles glömt, att denna fanns till, och det gjorde
för öfrigt ingenting till saken.

II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free