- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
90

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Stör oss? Snälla fru Enkvist — i hvad då? Hon
gäspade lätt. — I vår munterhet »vid glasens klang»,
kapten och jag här? Nej, sd muntert är det inte. Det var
verkligen intressant — fortsatte hon vårdslöst och öppet —
att höra litet af en riktigt frisk sjögast som kapten. Men
nu tror jag vi kan det här — godnatt!

Hon skrattade — det var moderas skratt, hon hörde det
själf — tryckte förnämt flyktigt de närvarandes händer
och gick mot dörren.

— Men jag följer med, utbrast kaptenen, som stirrat
förvånad på henne.

En trotsig glimt sköt fram i hennes ögon.

— Tackar, så mycket bättre, sade hon med sin höga,
fulla stämma.

Utkomna tystnade hon. Tysta gingo de sida vid sida
i det skymmande mörkret. En ångest grep henne; hon
visste, att nu — nu skulle det komma något.

— Fröken, hviskade han och böjde sig in emot henne

— jag älskar er — blif min, säg? Förlåt — men jag var
tvungen — jag har känt det hela kvällen — blif inte ond!

Där de gingo längs med den svarta strandgatan slog sjön
doft upp ända mot deras fötter. Det bröt så underligt
klangen i hans röst.

— Ond — åh! Hon brast i hejdlös gråt, sprang ifrån
honom in i kammaren, kastade sig på sängen och låg länge
som i dvala, utan tankar, blott med ryckvis korta
snyft-ningar.

Sedan satte hon sig upp — och så kommo tankarna.
Först oklara och hopade, därpå fastare, men med en
beständig känsla af tung hopplöshet.

Hon kände, att champagnen ännu behöll känslorna i
en uppdrifven fart. Hvad var det alltsammans? Hade

hon drömt? Hur hade det gått till? Älskade hon–

åh prat, älskade vildt främmande människan! Hvad visste
hon om honom? Hur i all världen hade det gått så här?
När öfvergicks gränsen? Var det en dålig karl? Inte
visste hon! Var hon en dålig flicka? Men allt hade gått
så naturligt!

Hon stillnade och såg tomt hän för sig. Alldeles som
med den andre — men detta var mycket starkare. Det
hade kommit hastigt då också, detta var bara en
fortsättning — och starkare. Var det rätt? Jesus, hvad rådde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free