Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon! Är naturen rå? När känslan kommer samtidigt... ?
Åh, så förvirradt!
Hon steg upp, gick fram och åter i kammaren och
tänkte på framtiden. Om — kunde det bli verklighet?
Lögn och hyckleri vore det att påstå, att hon inte behöfde
någon att älska! Hon kunde inte vara ensam. Hon kunde
inte bara måla, måla. Hvarför skulle inte hon som andra
få hängifva sig åt känslorna?
Hon knöt händerna trotsigt. Nästa ögonblick begrof hon
ansiktet i kudden. Beständigt ringde i öronen detta: jag
älskar er, fröken; blif inte ond, jag älskar er!
Fram på morgonsidan, som hon vaknade, kom hon
genast ihåg allt. Hon såg det nu nyktert, reste sig upp på
armbågen och sköt håret ur ögonen samt började tänka
lugnt.
Mest på modera och Stockholm. Så här klar och
ut-söfd såg hon allt, som det var. Moderns släkt, den fina
våningen, alla vanorna där hemma, sättet att gå, stå, röra
sig, uttrycka sig, uppfatta — nej, det gick icke ihop. Hon
kunde väl för egen del säga ungefär detsamma som förut:
det där gör mig ingenting, ingenting alls. Men — kunde
hon det fullt? Många vanor hade hon fått, som hon ej
på allvar kunde undvara. Och hennes målning — med
den måste hon fortsätta. Fortsätta fritt och utan band.
Ja, men — kunde hon verkligen inte offra den —
något? Jo.
Hon lade sig ned igen och knäppte händerna under
nacken. Luggen stod tofvigt till väders, läpparna voro
en smula uppsvällda af sömnen och ögonen tunga. Hon
var långt ifrån vacker så här — det låg något bondaktigt
bredt öfver henne, som verkade frånstötande. Hon låg
och tänkte på, hur hennes far däremot skulle taga sig ut
med en sådan — till svärson. Hvad i all världen skulle
de tala om? Fadern förstod sig ej illa på jordbruk och
bönder — men sjön hade han aldrig haft smak för.
Vore det ej det rena vansinnet? Det glimtade för henne
en balklänning, hon ägde, hur charmant chic hon fått den
efter egen ritning — och hur han skulle se ut där
bredvid! Hon vid hans arm vandra in i — nej, vid klara
dagsljuset var det ytterligt galet.
Efter öfverenskommelse i går skulle han sitta modell
för henne klockan elfva i dag. Hon funderade på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
