Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tidningar. »Ack», suckade denna, »hur kan
jag vara så barnslig och tro att han ännu bryr
sig om mig? Inte kan jag föra mig, och tala
så der obesväradt som Thérése om allting; hon
vet så mycket, det är hela saken, och jag
der-emot är så rysligt okunnig.»
Här väcktes Elisa ur sina bekymrade
tankar af sin mors röst, som hördes ropa från
ber-sån, och hon skyndade dit för att hjelpa till
med gästernas undfägnande. Der satt
friherrinnan Wildenheim, lutande sin yppiga figur
sjelfsvåldigt tillbaka mot gröna trädgårdssoffan.
»Syperba hallon, magnifik grädde», förklarade
hon med nådigt välbehag under det hennes fina
hvita fingrar med en guldnål plockade ett och
ett i sender af de svällande röda bären.
Till trots för sina fyrtio år var friherrinnan
ännu ganska fängslande med ett rikt brunt hår,
der ännu inga flingor af tidens snö kunde
förmärkas, ett par lifliga mörka ögon, en fint böjd
näsa, och en välformad mun, hvars högdragna
krusning skulle ingifvit en viss respekt, hade
der icke i mungiporna insmugit sig en liten
retande dosis behagsjuka.
Friherrinnan tycktes också vara fullt
medveten om sin förmåga att tjusa, och fann nöje
i att öfva den äfven på sitt eget kön, i brist
af värdigare föremål — ungefär som när en
dansös vid balett-repetitioner låter en stol
föreställa kavaljer. Prostinnan hade hon haft litet
svårt att eröfra, den svada hon användt vid lof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
