Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prisandet af ordningen inom hus, det nedlåtande
intresset för väfvama och bikuporna, möttes
med ett visst afkylande lugn, och det var först
när hon skickligt fört öfver samtalet till Elisa,
som det lyckats henne att småningom framkalla
prostinnans meddelsamhet. Prosten hade
der-emot genast vunnits medelst framkastandet af
ett förslag om arrangerandet af ett lotteri för
socknens fattiga, och nu vinkade hon till sig
Elisa med ett vänligt: »Kom och sätt sig här
en liten stund hos mig, lilla mamsell Lindman!»
Friherrinnan Wildenheim förstod huru man
skall gå till väga för att fa andra att tala,
isynnerhet ungdom; hon fann något i den unga
flickans väsende som förtjenade att
uppmärksammas, och ju mer hon sysselsatte sig med
henne, ju mer kom hon under fund med att
Elisa, som hon vid sitt förra besök i Sverige
betraktat med den största likgiltighet, utvecklat
sig till en lika behaglig som vacker ung dam.
Ett par gånger tilltalade friherrinnan henne
liksom i tankame på olika språk, och till sin
förvåning fick hon ej blott korrekta utan äfven
rätt roliga och träffande svar, vittnande om
intelligens och kunskaper.
»Hon är hvarken dum eller banal, den lilla
prestgårdsmamsellen», tänkte friherrinnan, och
lät ofrivilligt sin blick glida bort till Edvard.
»Om inte syster Amelie der hemma på
Ömsta-holm ser sig före, så kan minsann hennes ;kära
Edvard gå och bli kär i flickan, och det tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
