Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag väl ändå inte att lion kan vilja, om än
hennes idéer betydligt skilja sig från mina. Hon
har till en början stält sig på en alltför
förtrolig fot med det hederliga prestfolket, hvad skall
sådan der förtrolighet tjena till? Man kan ju
lefva i godt förhållande med dem ändå.»
Här höjde friherrinnan ovilkorligt på
axlarna, och fullföljde sina tankar: »Edvard är
verkligen en så charmant ung karl, att jag
tycker han är för god att gräfvas ned på landet
för att dika och plöja; man kunde mycket väl
lancera honom i diplomatien, det vore en
bagatell för min man.»
Friherrinnan hade nämligen den
föreställningen, att alla, som icke lefde med i stora
städernas hvirfvel af nöjen, till det mesta förfelat
sin kallelse i lifvet; den eleganta verlden var
för henne som en riksvigtig utställning der det
vore alla förnuftiga menniskors skyldighet att
exponera sin skönhet, sin rikedom eller sina
talanger; allt fick i hennes ögon värde blott genom
den beundran eller afund det kunde framkalla.
Också hade hon aldrig förstått eller gillat sin
systers och svågers stillsamma landtlif på
Ömsta-holm; »hederliga men dumma menniskor!» hade
hon ofta suckat för sig sjelf, och säkert skulle
hon ej så ofta besökt sin slägt i Sverige, hade
det ej för henne varit ett fashionabelt sätt att
lemna Nizza under den minst brillanta säsongen
samt gifvit hennes dotter och Edvard tillfälle
att ses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
