Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här återtog Elisa sin sång så småningom:
»min hvita klädning sitter så nätt», sjöng hon
och skyndade framåt, »den tror jag skall taga,
och blommorna blå, de klä’ mig ju bra också!
han skall dess mening förstå!» »Förstå!»
svarade ekot långt borta i skogen, och Elisa ansåg
detta som ett mycket lyckligt förebud — ty
hvem är vidskepligare än en ung flicka som är
riktigt kär? Hon tror på allt i naturen som kan
tjena till näring för hennes rosenröda
förhoppningar !
Men nu kröker sig vägen, skogstorpet tittar
fram med sin lilla potatistäppa, sina två
bikupor och sitt gamla trasiga brunnskar. De fyra
körsbärsträden och den lilla frodiga apeln se
lofvande ut i år, i deras skugga snor sig den
indianska krassan hög-gul emellan
krusbärsbuskarna och pionerna.
En liten linhårig tös och en något större
gosse — båda med bara ben och fotter — springa
vid Elisas annalkande glada upp från deras plats
på tröskeln och ila i kapp för att öppna
grinden, medan en liten pys, som knappt kan gå
ännu, ovig och ängslig tultar in tillbaka i
stugan.
»God dag, små barn!» ropar Elisa dem till
möte, »hur är det med mor i dag? Jag skall
se till henne litet.» Hon klappar de små på
kinden och stiger så sakta in till den sjuka.
Mor Lena ligger i sin smala trädsoffa; med
de utmagrade händerna försöker hon sticka några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
