Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte går det an, när man är borta på
födelsedagsfest! Nu mera lyckas aldrig mina
bemödanden att roa dig, det var annat slag förr i
verlden», fortfor han skämtande, »mins du våra
muntra öländingsridter som barn? Jag tänker
ofta på dem med saknad ännu i dag?»
Ruth såg upp på honom med en mörk
vemodig blick, och saktade sina steg.
»Ja så, du mins den tiden, Edvard? Och
ändå har ju sedan dess ditt lif varit så fullt af
omvexlingar och förströelser! Att Elisa och jag
i vårt mera enformiga hemlif gema tala med
hvarandra om de kära barndomsdagame, det är
mindre underligt.»
I Edvards ögon glänste det till. »Det är
således om det förflutna ni hafva så mycket att
tala med hvarandra, när ni råkas? Nå än det
närvarande då?» tillade han, halft forskande,
»lemna ni det åt sitt öde?»
Han märkte ej hennes plötsliga blekhet, ej
heller darmingen i hennes röst, när hon med
tillkämpad sorglöshet svarade:
»Hvarför skulle icke vi tala både om det
närvarande och om framtiden så väl som om
det förflutna?»
»Men hvem af er två är den som bygger
de högsta luftslotten? Det skulle roa mig att
veta», fortfor Edvard ifrigt, med omedveten
grymhet.
»Elisa naturligtvis, hon är ju den yngsta af
oss två, och ju yngre man är ju mera hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>