Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, visst skall du det, här sitter jag så
godt, här fins ju både böcker och gravyrer som
roa mig mycket.»
Ruth hade återvunnit sin sjelfbeherskning,
och hennes röst lät så lugn och glad, att till
och med Elisa ej anade huru sorgsen hon var,
utan skyndade bort vid Edvards arm.
»Så lyckliga de äro!» tänkte Ruth, och
något liknande svartsjuka rörde sig i djupet af
hennes hjerta. Hon tänkte på den gamla
barndomstiden, när de alla tre lekte med hvarandra.
Han hade den icke mer i minnet på samma
lef-vande sätt som hon; han anade ej huru trofast
hon ännu kom ihåg den minsta detalj, den
ringaste vänlighet från hans sida. Huru hade hon
ej gifvit Edvards ädla anletsdrag åt de tappra
korstågsriddare, om hvilka hon så gema läst på
sina fristunder! Och sedan när hon i ensamma
timmar der hemma på det dystra Frommesta
vågat drömma om att en dag få en fästman,
att stå brud, att få ett eget hem! . . . ack, då
hade fästmannen och brudgummen på ett
slående sätt liknat hennes barndoms korsriddare.
Nu hade Edvard blifvit en man, de sågo
hvarandra högst sällan emot förr, men när de
ibland råkades, egnade han henne blott en brors
rättframma vänlighet, prosaiskt uppblandad med
litet sjelfsvåld och tankspriddhet.
»Med alla trifves han bättre än med mig!»
suckade Ruth, »med Elisa först och främst, och
det är ju naturligt, ty han älskar henne, derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
