Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetsfullt prassel. De två förlofvade kände det
som skulle en osynlig engel sväfvat ned till dem
i denna stund, välsignande och helgande; de
sutto helt tysta, men bådas ögon voro rigtade
mot den genomskinliga aftonhimlen, och ett
jublande tack höjde sig ur dera? öfverlyckliga
hjer-tan till Honom, som de båda lärt att älska.
De förstodo hvarandra; de talade halfhögt
om länge sedan förflutna bardomsdagar, då deras
kärlek låg i knopp liksom de sjelfva, men nu, nu
hade den slagit ut i härlig blomning! De voro
ju gamla vänner, och dock, huru underbart! de
voro ändå nu såsom nya menniskor för
hvarandra; och hvad de hade mycket, mycket att
säga hvarandra, mycket att minnas, mycket att
hoppas! Tiden flög emellertid hän som på
vingar. De. hade ingen aning om att ett
afund-sjukt, af bitterhet flämtande hjerta just nu
räknade deras sällhetsminuter med harmsen
noggrannhet.
Bakom det gamla fredliga monumentet stod
Thérése lyssnande. Hennes lilla hand var hårdt
knuten om den halft krossade elfenbenssolfj ädern,
hennes kind var blek, och de mörka gnistrande
ögonen hvilade hotfullt på de två älskande.
För en stund sedan hade hon sett Edvard
och Elisa lemna dansbanan arm i arm; genast
hade hon förstått att aflägsna sin trogne
följeslagare, baronen, genom att med den
naturligaste ton i verlden skicka honom upp i salongen
éfter en schal, och sjelf hade hon skyndat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
