Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter, försvann det moln af oro, som en stund
förmörkat hennes panna.
»Der har jag dig igen, barn lilla!» utropade
hon gladt och gick sin dotter till möte,
inneslutande henne i en vacker, moderlig blick.
»Det var bra du kom, min stumpa», fortfor
hon och klappade Elisa på, kinden. »Pappa gick
just nyss och sade till om förspänning, klockan
är mycket.»
Modrens genomträngande blick hade redan
läst i dottrens kära drag att något
betydelsefullt, något lyckligt timat under vandringen i
parken. Hennes hjerta anade en stor glädje,
förverkligandet af ett så hemligt hopp, att hon
hittills jagat bort det som en farlig, bedräglig
gyckelbild; men nu, nu längtade hon med
otålighet efter att snart få vara ensam med sin
Elisa inom prestgårdens lugna murar och der
få visshet.
I detsamma kom prosten och sade att vagnen
var framme, hvilket med ens gaf signalen till
allmänt uppbrott. Alla komrao i rörelse,
somliga skyndade på jagt efter hattar och schalar,
andra ropade på sina kuskar, och i allt tätare
krets inneslöts det grefliga paret af sina
afskeds-; tagande gäster, under nigningar, bockningar och
i handskakningar.
När turen kom till Elisa, möttes ovilkorligt
hennes och grefvinnan Cronskjölds ögon i en
lång blick, som nära nog aflockat den förra ett
rop af glad förvåning, medan den fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
