Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på, sitt rum, smått bekymrad framkastade
några betänksamma frågor till sin hustru om
nervositet och bleksot, men hon skingrade snart
sin gode mans välmenta farhågor och betrodde
honom hela hemligheten.
»Är det möjligt?» utropade han och tappade
af bestörtning den tillämnade »prisen» på
prost-innans hemväfda matta. Prosten, som på
hemvägen känt en viss blytyngd i ögonlocken, och
lofvat sig sjelf att det skulle dröja innan han
nästa gång utsatte sig för nattvak till half
elfva på qvällen — han hade tvärt blifvit
alldeles vaken. Sedan han tändt tobakspipan och
beqvämt lutat sig tillbaka i svarta gungstolen,
fick hans goda hustru utförligt berätta hvad
som tilldragit sig, medan hon omsorgsfullt
rullade upp de hvita atlashakbanden på bästa
helg-dagsmössan kring hopvikta papper. »Ja, kära
Johan, det var ju underbart!» instämde hon,
med så mycken entusiasm som de två
knapp-nålarne hon höll mellan tänderna tilläto.
Prosten vågade inte störa sin gumma
medan hon inhängde sin svarta paradklädning i
skåpet, men när sista knappnålen blifvit fästad
i lärftslakanet, som höljde helgdagsblåsan,
störtade prosten upp ur gungstolen och tog sin kära
hälft i famn med en sådan kraft, att hon höll
på att qväfvas.
»Jag sade dig ju alltid, mor lilla», utbrast
han med tårar i sina gamla ärliga ögon, »att
Herrans välsignelse hvilar öfver oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
