Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prostinnan var djupt rörd, men van att
ständigt vara liksom klockan i hemmet, strök
hon bort de skimrande glädjeperlorna ur
ögonvrån och började utan krus befria sin gode gubbe
från halsduk och löskrage; hon tänkte på
stortvätten, som varit ute till torkning och som man
skulle börja draga ut tidigt nästa dag.
Afgörande knöt hon sin nattmössa under
hakan och kröp till kojs, och när prosten, sittande
på sängkanten, fortfor att loforda den präktige
pojken, som begripit hvad hans Elisa var värd,
och uttalade sina glada känslor i ett »jag
säger! jag säger!» inföll prostinnan efter en
lju-delig gäspning: »Ja, kära min gubbe, men nu
säger jag verkligen god natt.» Prosten blef väl
omstoppad i ryggen — något som hörde till
hans välbefinnande — och så blef allt tyst.
Men Elisa var ännu vaken uppe på sitt lilla
vindsrum. Förgäfves ansträngde hon sig att
sofva, det gick inte, hon var allt för lycklig.
Törst mot morgonen slumrade hon in ett par
timmar. När hon vaknade hade hon först
alldeles glömt hvad som tilldragit sig aftonen
förut; i morgongryningen låg hon med slutna ögon
och påminde sig efter hand helt långsamt den
illuminerade ömstaholmsparken, vandringen med
Edvard till monumentet. Förskräckt slog hon
upp ögonen och frågade sig om hon möjligen
drömt allt detta. Men hvilken fröjd! I hennes
minne klarnade det plötsligt, hon kom ihåg
alltsammans tydligt. .I samma stund trängde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
