Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifrigt läste hon vidare, och hennes panna
fördystrades på nytt. Vankelmod hos en man?
Huru ömkligt! Den stolta Corinne, så lycklig
innan hon mötte Oswald på sin väg, börjar
ju lägga sina lysande snillegåfvor liksom för
hans fotter, — gudinnan stiger ned från sin
olympiska höjd till den oansenlige jordens son,
och slösar på honom sin gudaborna andes
ömhetsskatt . . . och hvartill detta? Hon blir ju
ändå till sist ensam, öfvergifven! Snillets örn,
som en gång majestätiskt höjde sig med starka
vingslag upp mot sjelfva solen, träffades
plötsligt af kärlekens pil, och sjönk så, från sin färd
i ljuset, magtlös ned till jorden att förblöda
och dö.
Ruths kinder voro dödsbleka, boken foll ur
hennes hand och tungt lät hon hufvudet hvila
i händerna, under det några halfqväfda
snyft-ningar skakade hennes framåtböjda axlar.
En prassling i löfven kom henne att hastigt
höja hufvudet; det var blott en ekorre, som
beställsam hoppade uppe bland ekens knutiga
grenar.
Ruth öppnade en ny bok, det var Tegnérs
Axel. Halft drömmande följde hon den djerfve
unge krigaréns ridt längs Ukräns gränser, den
tappra striden i skogen, det hjeltemodiga
försvaret af kung Carls bref, och huru Axel sårad
föres hem och vårdas af den sköna Maria. Så
småningom vaknade Ruth åter till intresse, fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
