Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtrogne, åt hvilken gerna egnades åtminstone
en liten stund hvar dag.
»Nå, är det du, lilla Frida? God morgon,
god morgon! Hvad kan du vilja, min lilla tös?
Kommer du med lexan?»
Smedens äldsta flicka, en liten rundkindad
nio-åring med tofvigt gult hår och undrande
blå ögon, guppade till en nigning och räckte
upp ett bref.
»Det här hade Peter snickare från
prest-gärden med sig nyss; han skulle öfver till
Stenby ett ärende och lemnade in- brefvet hos mor.
Han sa’ att fröken skulle ha’ det i handom så
fort som möjligt, och så skicka’ mor mej hit
med det.» Barnet såg tillitsfullt upp på Ruth,
som så ofta brukade taga sig af den lilla, hjelpa
henne med de svåra lexorna för skolmamsellen,
och som emellanåt skänkte henne så vackra
halsdukar och kjolar.
»Tack, lilla Frida! Här har jag något
vackert åt dig», sade Ruth och tog fram ur en
byrålåda ett litet nätt barnförkläde, som hon nyligen
köpt på lotteriet för de fattiga. Lilla tösens
ögon tindrade: »Åh, så grannt! Tack, goda
fröken!» och fort bar det af med skatten i famn
ner till mor.
Brefvet var från Elisa. »Säkert en
kaffebjudning till prestgården», tänkte Ruth och
öppnade det, medan hon återtog sin plats vid
skrif-bordet. »Nej, dertill är det alltför långt.» Hon
böljade ifrigt läsa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>