Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver hufvudet sörjer jag för. Hvarför skulle
de gå här och sucka i långa månader? Jag
låter Edvard sköta Liljeby åt mig om hau vill;
der kau ett ungt par må som turturdufvor; hvad
gör det om möblerna der äro litet urmodiga?
Sådant hjelper man så småningom, det skadar
inte att ungt folk får rätta mun efter matsäcken,
och kunde Liljeby duga för Amelie och mig när
vi bodde der de första åren sedan vi voro gifta,
så tror jag nog det duger nu med, eller hur?»
Det blef en glädje, så den stod högt i tak:
»Snälle lille far!» ropades i duett, »hvad du är
rar, som hittar på sådana präktiga utvägar; vi
kunde väl aldrig tro, att du hade ett paradis
som Liljeby tillreds åt oss!»
»Jo jo, det der smakar ungherrskapet!»
skrattade grefven förnöjd, och skickade dem in i sitt
skrifrum efter papper och penna. Nu börjades
planritningar öfver Liljeby, man resonnerade
vidt och bredt om förändringar, tapetdörrar,
skåp och skänkar; när prostens om aftonen skulle
vända hemåt, befans det ännu återstå så mycket
att öfverlägga om, att Elisa måste qvarstanna
på Örnstaholm. »Minst i åtta dar behöfva vi
henne!» ropade grefven och grefvinnan under det
de vinkade farväl till det bortrullande prostaparet.
Om någon kände sig lycklig, nog var det
Elisa! Grefvinnan Cronskjöld hade låtit ordna
åt henne ett vackert litet gästrum tätt intill sin
egen sängkammare, der hon kände sig så
hemmastadd. Om aftnarna, sedan alla sagt hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>