Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisa gjorde i största hast sin
middags-klädsel, en liten enkel, grå casimirsklädning med
en ljusröd bandknut under den fina veckade
spetskragen, och en frisk röd och hvit aster
instucken mellan de rika gullgula flätorna. När
hon sprang förbi de stor a speglarne i röda
salongen, såg hon i dem sin egen bild skymta
som hastigast, och så anspråkslös hon än var,
kunde hon ändå inte dölja för sig sjelf, att
det var en rätt behaglig syn som der mötte
henne.
»Se, der ha vi vår lilla tös!» utropade grefve
Cronskjöld och sprang upp ur sin stora emma,
när Elisa öppnade dörren till hvardagsförmaket.
»Det var tusan hvad vi gjort oss fina; se
bara på den der lilla klädningen, sitter den inte
som om den vore smord?»
Hans belåtna, vänliga blick öfverfor hela
Elisas täcka gestalt, och fästes sedan skälmskt
på sonen:
»Du är en lycklig ost, din krabat!» nickade
han fryntligt och slog honom ett kraftigt slag
på axeln.
»Jag skulle ödmjukast tro det, min herr
fader!» svarade Edvard med skalkaktigt trots,
och drog sin lilla fästmö intill sig.
»Nej, Edvard!» och härmed rodnade hon så
vackert som en nyutsprucken ros, »du får inte
hindra mig att gå fram och helsa på din mor;
jag slipper ju hvarken hit eller dit, som om jag
vöre ett lindebarn», skrattade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
