Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruth hade vid utstigandet ur vagnen redan
lyckönskat honom, och hon var glad att detta
första prof var öfverstådt. Hennes dunkelgröna
promenaddrägt, den lilla svarta hatten med sin
gröna fjäder och svarta slöja läto kindernas
blekhet framträda mer än vanligt. I de mörka
ögonen låg ett uttryck af trötthet, som kom
blicken att förefalla mildare än förr, men den
största innerlighet lyste likväl fram derur, när
hon nu slöt Elisa till sitt hjerta och kysste
henne.
»Ack min Ruth!» utbrast Elisa, »hvad jag
längtat att få omfamna dig och säga dig hur
lycklig jag är! Jag vet ju huru upprigtigt du
delar vår glädje!»
Ruth höll henne ännu en sekund sluten
intill sig, och svarade sakta med en lindrig
darr-ning på rösten: »Ja lita derpå Elisa, er glädje
skall vara min! alltid, alltid!»
Elisas glädjestrålande ögon sågo in i Ruths:
»Tack! tack!» Hon drog henne med sig till
den-lilla hörnsoffan vid fönstret och fortsatte lifligt:
»Tänk så roligt att i eftermiddag få visa dig
vårt blifvande hem, det vackra Liljeby! Du
skall lofva mig, Ruth, att du vill gå omkring
med mig i alla vrår och vinklar; du får lof att
råda och säga din mening, du har så god smak.
Lofva mig att du riktigt vill vara snäll och
hjelpa mig?»
»Ja, så gerna!» och Ruth log stilla med ett
underligt leende; men Elisa var för glad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
