Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der årens lopp beskrifvit detta, alltsedan den
efter sinnesrörelser törstande unga niécen
upphört att vara barn! Som oftast när det fallit sig så
att de varit ensamma en stund, hade den unga
flickan gerna fört samtalet på detta ämne,
hvilket tycktes ega ett afgjordt intresse för hennes
romaneska, passionerade natur.
Den vänliga moster Amelie började också
nu med en viss vemodig undergifvenhet att
berätta denna sorgliga episod ur sitt flydda lif,
hvilken nu tycktes henne ligga så långt tillbaka
i tiden, att den nästan föreföll henne som en
främmande persons historia. Först talade hon
litet maskinmessigt och matt, under det hon
vänligt nickade till mötande gummor och
tor-pare, samt kastade ut sina slantar åt barnen
vid grindarne med säker blick. Småningom
stegrades dock hennes eget intresse, hon började
sjelf lefva det förflutna om igen; uttrycket i
hennes bleka, ovala ansigte blef alltmera inåtvändt
och drömmande, de omgifvande föremålen veko
undan för minnenas klarnande taflor, och de
stora, milda ögonen fingo en fuktig glans af
återhållna tårar. Ruth satt framåtlutad, följande
med lidelsefullt deltagande hvarje ord, hvarje
vexling i mosterns anletsdrag; när hon tystnat,
slog Ruth sina armar omkring henne och tryckte
sina heta djupröda läppar intill hennes kind:
»O, moster!» hviskade hon, »hvad jag förstår
huru du lidit! Huru kunde du nånsin bli glad
igen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
