Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard betraktade med forskande intresse
detta själfulla, vackra ansigte som låg lutadt
intill honom. Ögonlockens mörka fransar kastade
en mystisk skuggning öfver de bleka kinderna,
och under den lilla svarta, runda hatten, som
glidit ned på ena sidan, böljade det glänsande
bruna hårets vågor fram i sjelfsvåldig oordning.
Han böjde sig djupare ned öfver den rena
pannan, der fina blå ådror skymtade fram vid
tinningarna; hennes korta, flämtande andedrägt smög
som en smekning öfver hans kind och darrade
i hans blonda mustasch. En förunderlig,
alldeles ny känsla af ömt deltagande bemägtigade
sig honom. Yar detta Ruth? Den slutna,
besynnerliga Ruth, som nu, med ett så rörande
uttryck af stilla smärta och qvinlig
öfverlåten-het, uppehölls af hans arm?
»Ruth!» hviskade han sakta, »försök att tala,
säg, hur är det?»
En matt rörelse af läpparna visade att hon
hört ljudet af hans röst; mödosamt lyfte sig de
sänkta ögonlocken, och hennes djupa ögon
stannade på Edvard med ett förvånadt, främmande
uttryck. »Du! nej, det är omöjligt! . . . Hvar
är jag?»
Hon vände sin undrande blick ifrån honom.
»Gud ske. lof, färgen börjar återkomma på
hennes kinder», sade Edvard till Elisa, som nu
kom närmare, bärande på en stol af gammaldags
tunga dimensioner.
Ruth såg åter upp på Edvard, hans mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
