Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tände livardagslampan och satte den med en
suck på thébordet.
Hå, hå, ja, ja! pustade hon och drog hårdt
i förklädsbandet; »nog är det en glädje förstås,
att se lilla engeln stå brud med så’n en
karlakarl som unge grefven, men inte vet jag hur vi
alla här i prestgården ska’ berga oss, se’n hon
är borta!» och så gned gamla Dora sina skrumpna
ögonlock och smet ut genom dörren.
Men Elisa sprang efter henne och tog
heders-gumman i famn: »Tack lilla snälla Dora!»
ropade hon halft rörd, halft skälmsk, »ni slipper
mig inte så lätt här hemma, jag kommer ofta
hit, när ni minst anar det, och talar om hur
lycklig jag är!»
Men Dora runkade på hufvudet och strök
bort tårarne med afviga handen: »Åh nej lilla
stumpan, nog vet man hur det går; inte far
unga frun och frågar hur pappa och mamma
mår midt i smekmånaden! Så enstöring hon
är, gamla Dora, men det kan hon ändå gissa
sig till!» och så bar det af med gumman ned i
köket.
Det hvilade en afskedsstämning öfver Elisas
sista dag i hemmet, som gaf sig luft i den djupa
rörelse med hvilken alla denna qväll deltogo i
aftonbönen, och prosten sjelf kände emellanåt
rösten svika sig när han fäste högt
aftonpsalmen och den vanliga bönen för hus och hem.
Men morgonen derpå, när en klar höstsol
lyste in genom prestgårdsfönstren, förgyllde träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
