Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla grå stenhuset låg ett stycke från
Mälarstranden, omgifvet af en stor trädgård.
Träden stodo alldeles öfversnöade och skyihde
stranden nedanför, der ett tunnt istäcke i
utskjutande spetsar sträckte sig öfver det öppna
vattnet. Deu dunkla natthimlen genombröts
här och der af en tindrande stjerna, och öfver
slottets massiva fyrkant strålade Yega i
praktfull glans.
Hofrättsrådet kände sig så svärmisk, så
glad, att han dröjde några ögonblick för att
njuta af det sköna skådespelet, innan han gick
upp till sig. I en hoppfull blick inneslöt han
hela taflan och skyndade så med lätta steg
uppför trappan.
Hans hushållerska, mamsell Metta, som
mötte med ljus i öfre förstugan, hade inte hört
sin husbonde taga sådana obesvärade steg allt
sedan sista rheumatiska anfallet, och
hofrätts-rådets glada min hade också en nästan oroande
verkan på gumman, som hatade alla förändringar.
När Metta kom in för sig sjelf i sitt rum,
muttrade hon betänksamt: »Det stod inte rätt
till med herrn i qväll; min sann var det inte
första gången på tjugu år som han glömt att
fråga mig om middagsmaten för nästa dag. Hm,
hm, han måtte väl inte i all verlden fått några
dumma giftastankar i skallen, gamla karlen?»
Hofrättsrådet hördes vanka ovanligt länge
inne i sin sängkammare. Han hade svept
omkring sig sin rosiga sidennattrock och omsorgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
