Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre än något annat hjelpte henne att
öfver-skyla sitt i djupet blödande hjerta och som ofta
hos Elisa framkallade den förmodan, att Ruth
kände sig lyckligare i Stockholm än på landet
och måhända i hufvudstaden gjort någon
bekantskap som inverkat upplifvande på hennes annars
så melankoliska humör. Elisa blef då icke
öfver-raskad att ibland i sin väns bref läsa små
vinkar om en person som ofta besökte dem i
Stockholm, en medelålders rik man, som allt mera
syntes fästa sig vid henne, och snart fick hon
fullstäudigt veta att denne hemlighetsfullt
antydde tillbedjare var hofrättsrådet Ädelborg, en
särdeles hederlig, hygglig och bildad man, med
eget hus på Kungsholmen ’och en solid
förmögenhet.
Under högtidligt tysthetslöfte hade Elisa
anförtrott denna stora hemlighet till sin man,
tillika med sin egen förvåning öfver att Ruth
tycktes känna sig dragen till en person som i
alla fall var så betydligt äldre än hon sjelf.
»Litet egen är Ruth, det kan inte nekas!» sade
Elisa med en liten tvärsäker runkning på
huf-vudet. »Hon har föresatt sig att vara allvarsam
och förståndig till och med i sådant der man,
efter hvad jag tycker, bör hafva rättighet att
främst följa hjertats röst.»
Edvard hade lagt ifrån sig pennan på
skrif-bordet och lyssnade tankfull till sin lilla vackra
hustrus ord.
»Är man säker på att, ifall hennes hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
